Artikel om pristaket - writer's cut

Idag skriver styrelseordförande Jens Moberg och  koncernchef Håkan Ericsson för PostNord om pristaket på SvD Brännpunkt. Här nedan publiceras artikeln i en något längre version.

PostNord är utsedd att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten i Sverige vilket sker helt utan statsbidrag. PostNords cirka 10 000 brevbärare besöker varje arbetsdag året om drygt 5,1 miljoner hushåll i hela Sverige. Av dessa ligger omkring 760 000 utanför tätort och betjänas dagligen av cirka 1 700 lantbrevbärarlinjer.Det här är ett uppdrag som vi ser som en kvalitetsstämpel och som vi utför med stolthet. PostNords närvaro i hela landet medför visserligen en stor kostnad som våra mer tätortsorienterade konkurrenter slipper, men vi är fast förvissade om att vi även framöver, så länge det är möjligt, ska ha en stark närvaro i hela vårt land.

Det finns tyvärr ett allvarligt hot mot PostNords möjligheter att fortsätta med den samhällsomfattande posttjänsten. Sedan år 2000 har brevvolymerna i Sverige minskat med mer än hälften och i Danmark är motsvarande siffra mer än 80 procent. Det är en utmaning, men det största hotet är det reglerade tak på portopriset som omöjliggör en realistisk prissättning när volymerna så dramatiskt har minskat.

Den som är utpekad tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten får inte höja portot för brev upp till 500 gram med mer än förändringen i konsumentprisindex. Syftet med regleringen, som infördes när Postverket bolagiserades på 90-talet, var att hushåll och småföretag som då saknade alternativ till traditionell postgång skulle kunna kommunicera utan alltför höga ekonomiska kostnader.

Det behöver knappast påpekas att förutsättningarna för kommunikation har förändrats sedan dess. Då hade några enstaka procent av befolkningen tillgång till internet som dessutom både var långsammare och med färre kommunikationstjänster, än det internet som i praktiken alla idag är uppkopplade till.

Samtidigt har hushållens kostnader för att skicka brev fallit och ett normalhushåll betalar idag ungefär 150-200 kronor i porto per år. Även om portot skulle höjas skulle det få en blygsam effekt på hushållens ekonomi. Prisregleringen har alltså överlevt sig själv, vilket faktiskt en annan statlig utredning konstaterade redan 2005.

Problemet är inte att beslutsfattare blundar för problemet. Tvärtom, redan under den nuvarande regeringens första år i Rosenbad beslöts att tillsätta en utredning som skulle föreslå hur den svenska postlagen skulle kunna anpassas till ett digitaliserat samhälle. Regeringen visade på god probleminsikt och förmodligen förväntades förslag som skulle göra det möjligt att säkerställa en god postservice i hela landet även i framtiden. Av denna goda ambition blev tyvärr bara en tummetott.

PostNord har idag svarat på utredningens första förslag som presenterades i april och vi tvingas konstatera att postlagsutredningen i detta avseende tyvärr inte har nått ända fram.

Det finns förvisso ett bra inslag, nämligen att kravet på övernattbefordran av förstaklassbrev försvinner. Idag flygtransporteras ungefär 5 procent av alla brev, men de står för 30 procent av koldioxidutsläppen, och leder till höga kostnader för PostNord. Samtidigt kommer det stora flertalet av alla brev – alla som skickas inom en landsdel – även med ett borttaget krav på övernattbefordran fortfarande att delas ut över natt. Utredningens förslag på denna punkt är bra, både för miljön och för PostNords ekonomi. Men det är bara en förbättring på marginalen, jämfört med det stora hotet mot framtidens postservice.

Grovt räknat har hälften av brevvolymerna gått över till digitala alternativ sedan toppnoteringarna vid millennieskiftet samtidigt som lönekostnaderna – PostNords största utgift - har ökat med ca 50 procent. Kostnaden per brev har alltså i runda slängar ökat med 200 procent under perioden. Men det reglerade priset har gjort att PostNord bara har kunnat öka portot med 20 procent. Resterade del har PostNord hanterat genom kraftiga extraordinära rationaliseringar och besparingar framförallt i form av en ny innovativ modell med samordnad produktion av logistik och brev, och tack vare kraftigt minskad administration. Nu är dock möjligheterna till ytterligare extraordinära besparingar uttömda. En ekvation bestående av Sveriges geografi, ett av Europas lägsta porton (se diagram) och fortsatt prisreglering är helt omöjlig att lösa.

 

På något års sikt kommer det med nuvarande regelverk därför inte längre vara realistiskt att utföra samhällsuppdraget utan statsstöd. Detta vore ett misslyckande för Sverige.

PostNord har i olika skepnader delat ut post och hanterat service i hela landet sedan 1600-talet. Just nu genomgår PostNord sin största förändring i sin 400-åriga historia. Vi är fast övertygade om att vi även i framtiden ska vara en garant för service i hela landet, inte minst på landsbygden. Men för att det ska gå måste vi få rimliga förutsättningar. Det obsoleta pristaket står i vägen för den här utvecklingen och riskerar leda till att staten måste börja upphandla posttjänsten redan inom något enstaka år. Det är vår ambition att fortsätta leda PostNord till att vara ett effektivt och lönsamt bolag med hög service som inte är beroende av statliga subventioner. Vi tror inte att regeringen vill ta pengar från vård, skola och omsorg, för att subventionera en verksamhet som är olönsam, enkom på grund av en lagstiftning som med råge har passerat sitt bäst före-datum.

Av utredningsdirektivet att döma, förefaller det som om regeringen redan när utredningen tillsattes hade insett att pristaket borde avskaffas. Nu är det upp till regeringen att korrigera misstaget som utredningen gjorde. Ta bort pristaket och låt PostNord fortsätta vara en garant för postservice i hela landet, utan statligt stöd.

Jens Moberg, styrelseordförande, PostNord AB

Håkan Ericsson, koncernchef, PostNord AB

Senast uppdaterad: 2016-08-31 14:34