En replik till PTS om prisreglering

I ett blogginlägg väljer Joakim Levin, sakkunnig vid Post- och Telestyrelsen, att kommentera PostNords remissvar till postlagsutredningens i april avgivna delbetänkande Som ett brev på posten.

Bland annat skriver denne Levin:

”PostNord menar att det uppmjukade pristak som utredningen föreslår ger ett mycket begränsat utrymme för prishöjningar vilket i sin tur kan leda till svåra konsekvenser för den samhällsomfattande posttjänsten när brevvolymerna faller.

PostNords farhågor är dock obefogade.”

PostNords kostnader är i stor utsträckning fasta. Det kostar till exempel ungefär lika mycket att skicka ut en brevbärare att dela ut ett brev till hushåll som det kostar att dela ut tre brev. Detta innebär att kostnaderna för PostNord – per utdelad försändelse – stiger kraftigt när brevvolymerna faller. Samtidigt är idag portot prisreglerat vilket gör att PostNord inte kan höja priset med mer än inflationen, även när våra kostnader stiger (se det här inlägget fler ett fördjupat resonemang).

Det som utredningen föreslår är ett reformerat pristak där den postoperatör som är utsedd tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten, f.n. PostNord,  ska kunna få kompensation för ”en andel” av de här volymförändringarna.

Det skulle teoretiskt kunna innebära att Levin har rätt. Men det kan också innebära att PostNord endast får kompensation för viss del av volymfallen och i kombination med andra dåliga förslag i utredningen (begränsade möjligheter till avrundning och att vi inte får lov att spara höjningsutrymme till kommande år) gör detta att utredningens förslag minst sagt äventyrar den samhällsomfattande posttjänsten framöver.

Sett utifrån detta perspektiv måste det betraktas som minst sagt magstarkt att någon som måste uppfattas som företrädare för en tillsynsmyndighet avfärdar fullt legitima farhågor med att de skulle vara obefogade.

Vidare skriver Levin i blogginlägget att PostNord är ”det enda postföretaget som kan erbjuda distribution av förstaklassbrev i hela landet. Ekonomisk teori visar att företag med monopolställning har incitament att sätta priser som inte maximerar samhällsnyttan”.

Vad Levin glömmer att nämna är att PostNord har konkurrenter i nio postnummerområden av tio och att vi dessutom har konkurrens i från e-post, SMS, Snapchat, Facebook etc. på ett helt annat sätt än när prisregleringen infördes. Den sakkunniges argument om monopolföretags prissättning är därför inte giltigt.

Skulle vi höja priserna som om vi vore ett monopolföretag skulle brevvolymerna falla ännu kraftigare och ännu mer av kommunikationen skulle gå över till digitala alternativ. Det kan i sammanhanget påpekas att en statlig utredning redan för över tio år sedan kom fram till slutsatsen att prisregleringen hade överlevt sig själv.

Denne Levin refererar också till den genomförda prisjusteringen i Danmark, men bortser från det faktum, som inte torde vara obekant för den som kallar sig sakkunnig, att prishöjningen genomfördes för att migrera efterfrågan från A-brevet till ett normalbrev. Det är  uppseendeväckande att Levin begår sin blogg utan att kontrollera fakta.

Per Mossberg
Kommunikationsdirektör, PostNord

Senast uppdaterad: 2016-11-04 08:50