Millenials – en egen art?

Min dotter Josefin är 19 år och har precis tagit sina första steg in på arbetsmarknaden. Hon tillhör den så kallade Generation Z. Jag förundras över hennes reflektioner över arbetslivet. Hon förundras över mina frågor om hennes arbetsliv.

Vårt behov av att sortera

Jag gillar inte att vi klumpar ihop människor i grupper, gör kollektiv av individer och ger dem engelska benämningar såsom ”millennials” eller ”generation Y”. Som för övrigt för tankarna till science fiction eller till böcker som ”Kvinnor är från Venus, män är från Mars”. Jag vägrar överge min tro på rätten för varje människa att vara en egen unik individ. Jo, jag vet att det är djupt mänskligt och tidigare också en överlevnadsstrategi att göra just detta, att sortera i farligt eller ofarligt, ätbart eller inte ätbart och så vidare. Vår vilja att förstå, se mönster och därmed sortera t ex människor eller företeelser i fack, hjälper oss många gånger. Men det snävar också in oss i en världsbild av ”vi och dem”.

Vi behöver ha koll

Jag funderar ofta på människors och specifikt mina egna drivkrafter när det gäller arbete. Jag tänker också på den yngre generationens (ja, nu lägger jag dem i ett och samma fack) drivkrafter när de etablerar sig på arbetsmarknaden. PostNord liksom majoriteten arbetsgivare i Sverige och globalt har en stor utmaning i att rekrytera och behålla rätt kompetens. Det är en affärskritisk fråga, eftersom medarbetarna är vår främsta resurs – utan dem ingen utveckling. Vi behöver ha koll på vad som driver människor att söka sig till en viss arbetsgivare, i detta fall till PostNord.

Om millennials kallas för digitala infödingar, så beskriver man generation Z som totalt beroende av IT.

75% av arbetskraften år 2023

De kallar dem millennials eller generation Y, de som är födda någonstans på 80-talet fram till i mitten av 90-talet. Inom fem år beräknas de utgöra 75 procent av arbetskraften – 75%!. Enligt Gallup-undersökningen 2015 är det den generation som är minst engagerade på jobbet. Även generation Z har tagit sig in på arbetsmarknaden, även om vi är flera som undrar hur det var möjligt – ”de var ju nyss barn”. Det är dessa generationer som vi vill attrahera och vi behöver förstå vad som driver dem. Jag kan inte låta bli att undra om dessa yngre generationer verkligen är så annorlunda än tidigare generationer.

Om millennials kallas för digitala infödingar, så beskriver man generation Z som totalt beroende av IT. De skulle inte ens komma på tanken att resa sig ur soffan och gå till bokhyllan för att leta efter svaret i Nationalencyklopedin. Än mindre stava till det utan hjälp. Jag köper detta, med den tekniska utveckling vi har haft är detta en logisk följd av yttre skeenden.

Bland multitaskers och digitala infödingar

Men hur ser de då på arbetsliv, jobb eller ska vi säga det tillfälliga uppdraget eller missionen? Jag beslutar mig för att göra en fältstudie. Jag vänder mig till mina barn och bonusbarn och några av deras vänner. De finns i åldrarna 17 till 30 år, och tillhör alltså både generation Z och millennials. Några av dem är på väg ut i arbetslivet, andra har precis börjat etablera sig och ytterligare någon har varit där ett bra tag.

Jag ställer frågan: Vad ska till för att du ska trivas på jobbet? Svaren handlar om att ha ett självständigt uppdrag, möjlighet att utvecklas och att ha bra relationer på jobbet. Miljön modern och kreativ, arbetsverktygen digitala. Lönen – är den viktig? Det är klart, men andra saker är viktigare, som flexibilitet. Inte oväntat vill de få uppmuntran och feedback från sin chef, ofta och mycket…Och de vill bidra till att rädda världen eller i alla fall bidra till verksamhetens mål och vara stolta över det de gör. Gott!

Och vi 60-talister då?

Och vi då, vi 60-, 70-talister, vad tänker vi om samma frågor? Jag gör en mindre studie – helt ovetenskaplig - bland vänner när vi sitter på krogen en kväll. De vill också bli sedda och bekräftade på jobbet, ha en modern och flexibel arbetsmiljö, vara med och bidra till verksamhetsmål eller ännu hellre rädda världen. Och arbetskompisarna kanske är en av de viktigaste arbetsmiljöfaktorerna, enas vi om. Lönen då? Well, det är lätt att säga att lönen inte spelar någon större roll när man befinner sig i 50-årsåldern i trygga familjeförhållanden och med mer eller mindre utflugna barn. Och efter en god middag och med ett glas vin i handen.

Universella eller unika drivkrafter

Handlar det om att våra grundläggande behov som människor: att bli sedda, känna oss kompetenta, ha ett tydligt syfte med det vi gör och samtidigt vara hyfsat självständiga, inte skiljer sig så mycket åt. Och att man har olika fokus i olika faser i livet? I alla tider har äldre generationer förundrats över den yngre, deras livsstil och livsval och säkert även deras yrkesval. Men också i viss mån glömt hur det var när de själva var unga och nya i arbetslivet.

Några saker har definitivt förändrats. Arbetsmarknaden från lokal till global. Organisationer från hierarkiska till nätverksbaserade. Arbetsverktygen från fysiska till digitala. Generation Z beskrivs som multitaskers som kommer att röra sig sömlöst mellan mer stabila organisationer och ”pop-up” verksamheter. Världen är deras arena, kontoret ligger tryggt och mobilt i handen eller kanske så småningom på näsan i form av digitala glasögon, arbetsplatsen är caféet på hörnet eller solstolen på stranden.

Finns det då anledning att vara särskilt uppmärksam på hur yngre generationers drivkrafter och önskemål om arbete ser ut? Självklart, precis som det är viktigt att vara uppmärksam på enskilda individers drivkrafter och önskemål, när vi rekryterar och när vi säkerställer att de vill vara kvar hos oss på PostNord…i alla fall ett tag…

 

/Ingela Johansson

Fotnot:

Millennials eller generation Y: födda någon gång på 80-talet och fram till mitten av 90-talet. Generation Z: födda efter 1995

Senast uppdaterad: 2018-01-22 14:16